News

Archive

Svenska språkets historia

12 June, 2017

Språk utvecklas ständigt, och det har hänt mycket i svenskan sedan de första runstenarna restes.

Runsvenska

Det svenska språket dateras till vikingatidens början, omkring år 800. Den första perioden i svenskans historia kallas den runsvenska tiden (800-1225), eftersom de enda egentliga skriftkällorna från denna tid är runstenar. En viktig händelse under denna period var kristnandet som inleddes under 900-talet, då vi fick in många grekiska och latinska lånord.

Klassisk fornsvenska

Sedan följer den klassiska fornsvenska perioden (1225-1375), då runskriften ersattes av klassisk latinsk skrift. En stor förändring var att diftongerna då försvann: stain blev till sten. Då skedde även en förskjutning i vokalsystemet: [a] kom att uttalas [o], som skrivs å; [o] kom att uttalas [u], som skrivs o; och vi fick ett nytt ljud, som skrivs u, men som i uttalet ligger mellan [u] och [y].

Yngre fornsvensk tid

Under yngre fornsvensk tid (1375-1526) ersattes bokstäverna æ och ø av ä och av ö. I och med Hansatiden under 1300-talet fick svenskan många tyska lånord, såsom mynt, befäl och belopp. I och med den första bibelöversättningen 1526 ersattes latinet av svenskan som religiöst språk.

Äldre nysvensk tid

Under äldre nysvensk tid (1526-1732) utvecklades sje- och tje-ljuden: ske [ske:] kom att uttalas [şe:], kök [kö:k] kom att uttalas [[ö:k]. Och [g] blev till [j] så att giva [gi:va] kom att uttalas [ji:va]. Då infördes även bokstaven å. Under 1700-talet hade Sverige många kulturella och kommersiella utbyten med Frankrike, och det franska språket var officiellt språk vid hovet och bland de adliga, varför vi har många franska lånord kvar i svenskan. I och med stavningsreformer har främmande ord försvenskats, såsom lieutenant -> löjtnant.

Milstolpar under senare tid

“Svea rikes lag” som utkom 1734 blev stilbildande för juridiskt språk. 1784 inrättades Svenska Akademien. 1907 genomfördes en rättskrivningsreform som bland annat innebar att dt ersattes av tt i ord som godt och f, fv och hv ersattes av v i ord om hvad, hvalf. Pluralverbformerna vi sitta och vi sutto levde kvar så sent som till 1945, då Nyhetsbyrån TT upphörde med att använda dessa former. Under 1960-talet inleddes den så kallade “du-reformen” då titlar som fru, direktör, professor och liknande lades bort, och vi istället började dua varandra. I och med den nya språklagen 2009 fick svenskan officiell status i Sverige.

Svenskans historia slutar inte här, eftersom språket utvecklas ständigt i takt med att vår omvärld förändras med nya uppfinningar och fenomen. Läs mer om svenskans nyord och Sveriges största språk i våra tidigare artiklar.